tillbaka blick

Det är konstigt... När man tänker på Zadira så kändes allting så lätt och självklart. Som om det alltid var på det viset. Visst, vi hade väl våra problem det första året, men sen rullade det bara på. Hon var som en hund, kom lös med vartän man gick, vi red löst och vi hade så roligt. Idag är en sådann dag när man saknar henne extra mycket. Vår nervösa arab som blev världens lugnaste, som litade på oss och som gjorde allt för oss. Jag vet inte vad det beror på att det blev så.